Hjärtslag i otakt

Det var inte så länge sen jag slutade förvånas över hur livet har överraskat mig- och skrämt skiten ur mig. Kanske är det bara jag som tänker så, men jag tror inte det.
Idag blev jag förvånad. Rejält, som så många gånger förr. Jag trodde att jag visste precis hur jag ville att det skulle vara. Och att jag hade hittat det.
Men tji på mig fick jag, för mina dumheter.
Vi måste slå i samma takt, gå i samma tankebanor. Hjärtat och hjärnan måste måste måste fungera


graaarhhar jävla hushelvete