There's something happening somewhere baby I just know that there is

Tillbakablick till hur livet såg ut för en månads sedan. Inga bekymmer i Mexico inte, desto mer i Göteborg och tentaperiod. Men det är ju rätt gött ändå det här så kallade livet.

Ett litet liv.

 
Tänk att jag bara för en vecka sedan var på andra sidan atlanten hos min bästis. Men nu är jag här igen, hemma. Det innebär att vara utan henne ett halvt år till. Men jag har honom här hos mig, han som lovat att göra allt han kan för att fylla hennes skor under tiden. Och det (han) mina vänner, gör den här våren (och livet) så satans bra. 

Som en virvelvind.

Spenderar sommartiden med min näsa mot hans ryggtavla, tänkandes att om jag håller om honom lite hårdare så tar den här stunden aldrig slut. 

Någon dag kommer jag behöva dig, men inte idag

 

Måndagshemligheter


Det har slitit mig itu

Hur plockar man upp trådarna från ett gammalt liv
när man i sitt hjärta börjar förstå
att det finns ingen återvändo
Det finns vissa saker som inte tiden kan läka
Vissa skador som går alltför djupt
som blivit bestående

Verklighetsflykt

När livet behandlar en så här under påsklovet så är det inte så dumt ändå. Livet delux, så att säga.

Måndagskärlek.

Finaste lilla plutten i världshistorien.

För jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än

Blivit sparkad runt några gånger
som en del måste bli
för att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på


Dansa fastän hjärtat brister

 

Den tjugoförsta.

Det är så oerhört tungt, att se hur andra människors liv (precis som ditt) bara fortsätter, som om ingenting har hänt. Hur är det möjligt att inte hela världen stannar upp av min sorg?

Juni.

På en gata i en stad där hjärtan slits itu och drömmar salmar damm. Jag förlorade min själ där någonstans.

Livet bara fortsätter att gå sönder hela tiden.

Att försöka skriva något (eller bara leva) när allting värker eller när ingenting känns. Jag känner mig så fruktansvärt tom, som om allting som funnits inom mig har slukats av ett stort svart hål och lämnade ingenting kvar att fylla mig med igen. Det kanske är bättre så, istället för att känna att allting gör så förbannat ont hela tiden. Eller det kanske är en lögn. Det stora svarta hålet är nog det som egentligen gör ont, det som tar så mycket plats att inget annat finns kvar där inne. I paniken är det svårt att se skillnad mellan allt det som värker och den inbillade tomheten.
 
 

(Stanna hos mig)

Spelar inte längre någon roll, jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll

Vinter i hjärtat.

Det här jullovet är än så länge fantastiskt. Befinner mig på min bästa plats i världen, mitt vinterland. På vägen hit igår fick vi se ett fantastiskt norrsken. Wow alltså, vackrare ljusspel har jag aldrig sett. Jag blev helt lyrisk och har nog inte lugnat ner mig än. Attans alltså att en inte pluggar något så häftigt som astronomi istället. 
 
 
 

Reykjavik

Fick vara med hela min familj en helg på Island för ett tag sedan. Så jäkla gött, trots att det var himla kallt.
 
 

Aldrig ångrade hon beslutet, hon gav sig bara av

Har en ständig längtan i bröstet att få gosa med familjen. Ibland kanske en ska tänka igenom beslut och stora förändringar som innebär att ge dig av lite extra noga.
Ingenting är aldrig bra nog.

Dreams swinging out of the blue

Som jag har längtat. Nu är det äntligen höst, vilket innebär årets mysigaste månader. Månader av tentaskrivningar, tända ljus, alldeles för mycket dyrt skolkaffe, grytor och regn. Det verkliga livet helt enkelt. Sommaren är alltid som en fin dimma, att kunna göra precis vad som helst när som helst. Det känns inte som det är på riktigt på sommaren, livet alltså. Det är alldeles för mycket rosa moln för att jag ska kunna tro på den verkligheten. Men nu så. Nu känns det som det brukar igen. Och det är ju egentligen så himla snett, att behöva tänka att det inte är meningen att livet ständigt ska vara som en solig sommaräng i full blomster. Jag måste nog börja tänka om, tänka rätt. Och göra rätt.

Hide away

I must admit that I been feeling so alone. It's what I am, it's what I've been,
what I've become
 

En dag kommer ni att förstå

En sommar med festivaler, kräftskivor, resor, segling och gött häng. Det såg ut ungefär så här. Nu däremot, är det dags för höst och skola igen! Det känns ganska bra ändå i och med att sommaren var så fin.
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0