Säg ingenting om det jag inte minns.
Jag har alltid tänkt att det är för min egen skull jag skriver. Bara för att försöka lägga av alla tankar och minnen någonstans, där jag faktiskt kan hitta dom igen. Ändå så skriver jag inte vad jag vill, någonting sätter stopp inuti för allt det som förgäves försöker hitta en väg ut.
Jag vet att det är lite av en bergochdalbana här, med inlägg och texter som motsvarar humörsvängningarna hos en fjortonåring. Men ärligt talat så vet jag inte alls vad jag gör. I'm winging it. Jag antar att det är så det blir när man inte vet hur man ska skriva om eller ens dela med sig av det man vill berätta.
Och allt jag skriver blir samma skit.
-
I skogarnas sus, bland fåglarnas sång
finnas frid och ro för vår själv
Så vill jag finna min himmel en gång
när till livet jag säger farväl
December igen.
Så himla nöjd över att december och julen äntligen äntligen är här. Vet inte alls hur jag har klarat mig de senaste elva månaderna utan allt julmys. Håller tummarna för att det blir ett vitt december även i Göteborg.
