Debattartikel, bakis och Bon Iver.

det är helt okej, faktiskt.


He makes my body cold and he makes my body shiver.

känslor/fåglar/värme/hjärtslag/luft/löften/hjärtan
Behöver så mycket mer än bara ord.

Imagine.

Min fina pojkvän tog körkort igår, så dagen började jättebra idag med scones-frukost och blitur till skolan med m (och även några andra liftare). Sånadär saker som gör en vanlig dag lite bättre.



Nu har jag en debattartikel att skriva och en redovisning att göra. Känner mig inte ett dugg sugen på det faktiskt. Men med lite glass till så kanske det går bättre.


Måste börja andas igen.

Ibland känns det som att jag aldrig kommer att förverkliga mina drömmar.
Som nu. Det är en helvetes känsla, det där med att inte tro på sig själv.

Tillbaka till tvivlet. Efterhängsna jävel.

Stjärnhimmel.

Världens finaste pojkvän fyllde 18 idag. Myndig och redo för körkort. Jag håller tummarna. Min lilla grabb. Plötsligt känns han så mycket större.

Ont i hjärtat.

Kom som en våg över mig; känns som jag är i chocktillstånd.
Känns förjävligt. Vill spy upp allting inuti, inklusive alla känslor och all ångest.

Ont i hjärtat.

PS. du är min solstråle i regnet.

 

Lucy in the sky with diamonds.

Jag har inte så mycket att säga till om längre. Jag tror att jag har sagt allt jag vill säga, skrivit allt jag vill skriva. Fingrarna kliar inte längre efter att ha varit borta ett tag.


Och det är inte så att allting jag någonsin har skrivit alltid handlar om någon. En förmåga väldigt många människor har; kunna dra förhastade slutsatser. Jag skriver om det som faller mig in. Det kan handla om vad som helst. En känsla som varar i tio sekunder (eller så lång tid som det tar att skriva det). En fin blomma. En bra bok. En snöstorm. Eller en regnskur.

Jag tänker inte försöka hitta svaren på allt längre.

Måste sluta trampa på mig själv.

jag vet inte vad det är jag vill komma fram till egentligen.


It ain’t easy to behave in this spotlight.


Januari, 17

Hur ska man klara ett 45 minuters långt magpass med migrän när man inte ens klarar av att sitta upp vid köksbordet? Om två timmar har ni svaret. Eller inte, kanske ligger jag helt utslagen någonstans i väntan på att bli räddad. Nåja.

Igår blev det massa skridskoåkning för de har spolat upp en bana vid lekparken utanför mitt hus. Så det blev en skridsko-jacuzzi-middagdag med karin mattias och niels. Jag blir bara bättre och bättre på skridskor. Igår lärde jag mig att stanna. Coolt.


Caterpillar

Knappar tyst (och lite desperat) in det enda nummret jag kan utantill, det som jag ringt tusen och en gång bara för att få höra ett välbekant lugn. Men jag vet inte vad jag ska säga längre. Alla ord känns som bortblåsta och jag kan inte koncentrera mig. Det ständiga ekandet; VAD GÖR JAG NU?

Ge mig lite vår och den hand som passar i min.

We like to watch you laughing

Antar att det alltid kommer att finnas tusen saker man aldrig kommer att
förstå men skulle ge vad som helst för att kunna. Men det är okej. Idag är okej.


En kyss att bygga en dröm på.

Rosiga kinder. Mössor. En varm hand. Snöflingor. Skridskoåkning. Stickade strumpbyxor. Varm choklad. Halsdukar. Vinterdrömmar. Jag kan säkert ge tusen anledningar till varför vintern är bra.


Decembernatt

Ett gäng med blandade bilder från nyåret.
En mycket fin kväll på det stora hela.






Det känns farligare att famla i ljuset än i mörkret (för det är det också).

Vill radera en liten bit ur mitt liv, stryka den ur minnet. Jag vill glömma bort, leva vidare. Men varje gång återkommer jag till ältandet av detaljer och jag missar ingenting. Vill sudda ut de rörelser andetag former ljud tårar hjärtslag som jag memorerat så väl.

Hur allting kan gå i slowmotion och highspeed samtidigt är ett under.

(med dig)

Januari, 4

4 år på dagen. Fortsätter att undra vart tiden tar vägen.

Januari, 2

Hela lovet har varit sådär sjukt underbart. Nyårsafton firades hemma hos mig med mina fina och en himla massa andra. 12slaget var det bästa hittils och det kändes som att hela världen låg framför oss. Däremot var första dagen på 2010 en pina av bakfylla och städning. Det hjälpte inte heller att sitta i bilen i 6 timmar påväg till Sälen med Karin och Charlotte. Nu såhär några dagar efter känns livet underbart igen. En bildbomb kommer komma så småningom när vi är hemma från Sälen igen.

RSS 2.0