Det känns farligare att famla i ljuset än i mörkret (för det är det också).

Vill radera en liten bit ur mitt liv, stryka den ur minnet. Jag vill glömma bort, leva vidare. Men varje gång återkommer jag till ältandet av detaljer och jag missar ingenting. Vill sudda ut de rörelser andetag former ljud tårar hjärtslag som jag memorerat så väl.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0