One of those no one ever will die for
Nu har min syster ett antal gäster här hemma. Kan inte ens räkna alla, för dom far omrking så förfärligt hela tiden. Jag kan nästan inte ens vara på mitt eget rum, så fullt utav folk är det här ute i vårdsberg just nu. Lite kul kanske det är, men snart vill jag faktiskt sova.
Idag är jag verkligen för trött för att skriva någonting, så jag nöjer mig med det här. Bäst att vila upp sig inför morgondagen, för jäklar vilka bravader som väntar då! Nu spelar dom Babyshambles där nere. Jag kanske ska våga mig ner och dra en dans eller så.
Just a long lost memorie of mine
fortsätta gå i samma bana?
Kanske för att jag är van. Ren rutin.
Blä blä blä blä!
Stå ut med mig
jag behöver dig
Lollipopp
Tränade en aning till kåpan idag. Det gick väl bra, tills jag kom fram till att jag inte ville vara med längre för att en till ska sjunga samma låt som mig och Elin. Helvete tänkte jag och tjurade ihop. Fast sen fick jag lite peppningar utav mina kära vänner och Torbjörn, så vips! så ville jag igen. Pratade även lite betyg med Torbjörn. Så nu är jag en nöjd tjeja!
Blev landet en sväng idag för att fira min kära farmor. Fick även chansen att kolla till min pärla, crossen. Den stod så fin och orörd. Nu tänker jag bara bli bättre i armen så jag kan köra igen snart.
Sen är min farfar typ världens gulligaste.
pappa frågade "Aha, hänt nått i veckan då?"
"Jooo..... i måndags glömde jag låsa den röda motorcykeln......."
"Ja just det! Joar blir 13 ja. jaa... då börjar han väl med de där cigaretterna snart då"
Jag blev bara så glad, jag vet inte varför. Han är så mysig, min farfar. Nej, nu måste jag dessvärre plugga teknik. Bläk. håll tummarna för mig tack, fina människor
So why am i still standing here, throwing rocks at your window?
Inte lika fantastiskt: sjukhuset imorgon OCh på fredag. Dystert. Min sovmorgon (som egentligen är till halv elva) försvinner då jag ska infinna mig på sjukhuset halv nio för ännu en röntgning. Härligt.
Sen imorgon fyller farmor år (jippi.) så det blir att åka till landet direkt efter skolan. Sen är det träning. Och jag ska hinna plugga till teknikprovet som är på fredag. Ge mig lite mera tid, tack! Och på fredag ska jag och Kakan på bio. Mysigt! Tror det blir Juno, men vi får la se. Sen fyller Sandra på lördag så släkten kommer hit på dagen, och sen på kvällen äre iallafall brudarna som gäller! Så ser det ut än så länge iallafall.
Riktigt trött efter dagen, så nu ska jag nog sova. Åh vad det låter bra i mina öron.
Så överjävla lycklig!
Godnatt min skatt.
Och när jag tror det bästa om folk, så får jag för höga förhoppningar. Så säg till exempel att det är någon som jag verkligen känner starkt för (på både vän sidan, och den andra sidan), så är det väl klart att man alltid vill tro det bästa om den personen? Ja, såklart. Och varför blir det då varje gång att den personen visar sig vara något helt annat än vad man först trodde? Varenda jävla gång. Vet inte om det är för att jag bara har otur i mitt val av vänner eller så är det bara inte meningen att jag ska fästa mig vid någon. Så jag vet inte om det här är bra eller dåligt, om det blir så igen (jag tvivlar starkt på det) eller inte.
Men nu har jag fäst mig vid en väldigt speciell person och jag vill inte gärna vara utan honom.
Jag vet inte alls vad jag är inne på nu, men jag är en aning arg på mig själv idag.
Hjärnan sa en sak, men kroppen gjorde en annan.
I was just thinking, merely thinking
Dagen har väl varit som vanligt. Inte för att någonting någonsin är normalt eller vanligt här omkring, men för mig duger det gott och väl. Fast jag har en känsla av att den här veckan kommer bli ganska hektisk. Teknikprov på fredag, och jag ska hinna med en sisådär 3 kåpanövningar och lika många innebandyträningar.
Nu sitter här jag och planerar helgen. Hoppas att den kommer bli lika fin som de senaste veckorna. Fiesta säger bemsan och jag. Plus att min lilla storasyster fyller 18 på lördag, och hon säger bestämt att jag inte får vara hemma i helgen pga tjejmiddag. Någon som vill ta emot en hemlös harmlös liten flicka? Eller så våldgästar jag kakan. Det funkar det också. Nu ska jag baka en kaka eller så.
Ciao bebisar!
Sylvester, mitt lilla monster.
Han är den finaste, lurvigaste och det mest påhittade monstret som finns. Han är mitt monster i bröstkorgen. Han är inte som ett riktigt monster bör vara. Han är varken stor, stenaktig, elak eller aggressiv. Han är liten, vagt ljusrosa och lurvig. Men han är förvirrad, tankespridd och han har inget tålamod.
Han är ungefär som jag.
Ja, någon dag ska jag verkligen berätta om min Sylvester.
Ingen ingen ingen ingen hör
Nu skaffar jag lösenord. Snart iallafall.
Säg till på msn om ni vill ha det.
Så ni vet liksom.
Ajdö för denna gång
And you'll turn your head away from everything you've loved before
Idag vill jag inte göra annat än att ta en låååång promenad. Fast det är så sjuhelsikes tråkigt att göra det här ute på landet. Helt slut efter veckan som gått, så nu kommer huvudvärken och humörsvängningarna.
Sandra och jag planerar att åka till Stockholmet på onsdag. Mysigt om det blir så. Och sen blir det sjukhuset på torsdag. Inte lika kul. Men iallafall kanske jag får lite starkare tabletter mot migränen då också. Vore vänligt. Sen kanske jag ska till sjukhuset igen och röntga armen eftersom den fortfarande inte vill bli bättre.
Jag har alltid en sån himla tur
<3
Under sportlovet.....
Fredag
Den här dagen har nog varit den allra bästa.
Den började med knallblå himmel och sol, men det gav
upp runt 11 nån gång och ersattes av moln och blåst.
Men vi lät inte vädret hindra oss, så vi for till tandådalen.
Där träffade vi bland annat favvis-Lisen. Mysig tjeja!
När vi återvänt till vår lilla stuga så tog vi med oss pulkor,
blev skjutsade till backarna och så körde vi. Det var en utav dem
allra roligaste sakerna jag någonsin gjort, dock gjorde det lika ont
som det var kul. Madeleine är årets glidare och jag gjorde årets volt eller liknande.
Jag är skadad från topp till tå, men det var det värt.
Nu är det Amelie från Montmartre som gäller.
Au revoir!
Pulka
hej. hej. säger karin.
ikväll hade vi planerat att åka pulka nedför skidbackarna. men det blev inte så
för vi var rädda för att dö och vi var för lata för att gå uppför backarna igen.
Det blir imorgon istället. Då kör iallafall inte pistmaskinen över oss.
det får räcka för idag.
by the way, vi saknar dig här uppe empan!!
Showtime
Grymt kul brukar det vara, och dom är alltid så himla duktiga.
Vi ska ut och käka ikväll. Dom sjunger och dansar, och ja... grymt kul!
Espings åkte hem förut idag. Tråkigt och väldigt tragiskt tyckte vi.
Fast det har varit toppenfint väder hela dagen och skidåkningen har
varit kanon. Imorgon åker vi alla snowboard (någonting som inte Karin och
Madeleine ser fram emot). Det kommer gå bra. Sen är min käraste Lisen-vän
här i krokarna, så henne ska vi träffa imorgon! <33<3
Men jag längtar hem litegranna. Miss mah m8s yooo
jag bugar och bockar för denna gång.
What else is there?
Jag älskar Peter Pan, om det är någon som har missat det.
Och idag lärde jag karin åka snowboard. Det tog lite tid, men om
några dagar så tror jag tillochmed att hon kan svänga.
Scootertur på fjället idag också. Busåkte lite, och det var härligt med all
orörd snö.
Nu ringde Madeleinen precis. Dom har nån timme kvar eller så.
Dom hade precis kört på ett rådjur :( Väldigt sorligt tycker jag.
Uschusch.
'Hon såg de genomträngande blå ögonen, och blev inte rädd
utaN förtrollad
I'm sure gonna miss you
åter igen av till mitt älskade Sälen. Det är konstigt, för det senaste
året har jag verkligen sett fram emot det alla gånger. Och så har det
verkligen inte varit åren innan. Men nu far vi upp med Espings och sedan
Sundhs med Karin som en extra börda.
Jag ser ialalfall fram emot det jättemycket. Så nu måste jag packa
klart och alla ni andra där ute i världen får ha ett bra sportlov.
Minminmin! :)
Alla hjärtans dag
Min första kärlek. (?)
När jag var liten var jag kär i Aaron Carter. Verkligen jättekär.
Han var den gulligaste som fanns tyckte jag, och han sjöng så vackert.
Men egentligen så vet jag inte hur seriöst man kan ta mig angående det
för jag älskade även Tina Turner, Niklas Strömstedt och Chumbawamba djupt.
Och såklart Michael Jackson.
Det bästa jag visste var bilar, crossar och allt annat med motorer.
Jag var pajasen som aldrig ville vara som dom andra. jag hade alltid
en kepa vänd bak-och-fram och jag ville alltid vara precis som pappa.
Och så ville jag ha en liten grå kattunge som skulle heta Pontus och
även ett stort runt hål i väggen mellan mitt och Sandras rum.
Jag var ganska skum när jag var liten.
Varför jag nämner det här är bland annat för att jag just nu sitter och hittar lite
gammal musik som jag laddar över till min iPod. Tänkte så att jag har
något mysigt att lyssna på imorgon när det bär av till Sälen igen.
Jag, Kakis och Bems imorgon alltså! Tummen upp för deeeeet!
Sen kommer Madeleinen upp och gör oss sällskap lite senare i veckan.
Hahah, lika kul är det inte för mig för jag får inte åka skidor. Inte än iallafall.
Usch, dumma arm som sviker när jag behöver det som minst
Konsten att vara feg.
Jag är så lycklig över att vi ska hit igen!
Bokat och klart. Nu är jag redo för sommaren
"Egentligen tycker jag att fegisar är underskattade.
Vi behöver dem lika mycket som vi behöver de modiga
som vågar slåss mot drakar, bekämpa elaka trollkarlar,
gråa troll och råa köttbitar.
Jag har en hjälte. En alldeles egen hjälte. Han kanske
inte är den modigaste, starkaste eller klyftigaste. Men han är så mycket
mer än tillräckligt för att vara en hjälte.
they will see us waving from such great heights.
Med tanke på att jag har matteprov imorgon, och kan inte ens
lyfta pennan gör att det känns lite tungt. Med jag pratade med
åke och fick lov att göra provet efter lovet istället. Puh! Det fick mig
att slappna av lite.
Alla hjärtansdag imorgon (och nej, jag tycker inte att det är överskattat.
snarare underskattat). Det är någon speciell magisk stämning över
den dagen. Kanske lite för att våran allra käraste Bullis fyller 16!
Så har ni någon att pussa på och kramas med, så gör det extra mycket imorgon.
Det ska jag göra iallafall. Alla behöver ju lite kärlek
Hur jag slösade bort 6 timmar, 20 minuter och sportlovet.
Väl där röntgades jag utav en trevlig man (?) som bara hade en & en halv arm med 2 fingrar. Då kände jag en våg av medlidande (som jag tror han märkte rätt så tydligt). Efter yttligare tre timmars väntan på akuten så sa dem att jag hade en spricka och en blödning i armbågen. Tjoho, där var sportlovet förstört. Så nu kan jag fortfarande inte röra armen eller handen, min hand är helt lila och jag går på smärtstillande. Bra att det är högerarmen också, och att jag inte får anstränga den på typ en vecka o att vi har matteprov i övermorgon.
Det känns ju helt toppen! Behöver kanske lite sympatier & panodil.
Otroligt intressant, jag vet. Fullständigt onödigt alltihopa, och jag har precis slösat bort 20 minuter av mitt liv genom att skriva det här. Men jag slapp solningen idag iallafall! hahh, förlåt kakis. Och tack victor för sällskapet.
Men ingenting har någonsin slagit så hårda slag
i en liten låda inom mig för nån timme. Jag måste vara otroligt korkad,
för jag gick med på att sola imorgon med Karin. Fast efter det ska vi
plugga litegranna till matteprovet, hur det nu kommer gå för se Karin
och jag är nog inga ljushuven tillsammans precis.
och jag glömmer bort att andas
Jag vill bara explodera, lite till och lite mera
Så stor och ivägen som den alltid är.
Den är helt puts väck, ingenstans. Det gör mig lite smått galen,
för jag vill väldigt gärna ha den tillbaka- även om jag tycker att
den beter sig idiotiskt ibland.
uppdatering!
jag hittade den.... i Sandras rum. Lite konstigt, med tanke
på att hon har en egen likadan ungefär. Hade tänkt att ta med
den till Bems i lördags, men då kunde jag ju förstås inte
hitta den. Tack sandra för det
Så fantastiskt.
Visst vill man bara slänga ut allt man har?
Oj vad jag inte kommer ha råd att flytta hemmifrån.
Min far säger att jag är alldeles för dyr i drift-
men är inte alla 16 åriga flickor så?
Vill ha allt fint som går att köpa med pengar,
alltid drabbade utav kärlekskrank, hatar sina liv
imellanåt för att ingenting fungerar som det ska
och vi saknar alltid någon eller något.
Jag tror att vi alla är så, då & då.
Du är fantastisk.
And true, it may seem like a stretch
Den tog några flygturer ner från empans balkong, pga av något skäl som jag inte minns.
Men efter det blev den inte sig lik. Jag blev lite ledsen i hjärtat när jag
upptäckte att alla mina bilder, och all min musik var borta. Fy för det.
Men den har betett sig ganska underligt i några veckor nu, så det är
nog på tiden att den blir lagad.
Dagens match vill jag helst undvika att prata om. Som den dåliga förlorare jag är,
så klagar jag alltid på domarna. Men denna gång hade jag faktsitkt rätt i det.
13 utvisningar. På en innebandymatch (lyckat FC). Det är inte så vanligt. Inte
vanligt alls skulle jag vilja påstå. Dock var det faktiskt domarna som inte var
så förtjusta i oss tydligen. Han den ena verkade ganska mysko på riktigt.
Men det är bara att rycka upp sig. Idag var den första matchen tillsammans
hela laget sedan ihopslagningen igen. Och det känns redan mycket bättre!
Och till vårat försvar, så måste jag säga att det faktiskt var serieledarna som vi mötte.
Jag kan få dig när du vill.
Jättekul känner jag, och mitt huvud hänger verkligen
med efter gårdagens bravader (som jag förövrigt tackar Empan för).
Och ännu mer festligt att jag måste plugga till matteprovet idag också.
Men håll tummarna för mig, för den här matchen är minst
lika viktig som alla andra.
Vi var alla en gång små
Snart bär det av till karin, därefter empan. Blir lite käk där och sen blir det nog bra :)
All kärlek går till er!
<3<3<3
Nio till fem
Så lyssna på alla sorgliga sånger du vet, det är okej. Och det gör inget att du skriver skakiga bokstäver i skrivblocket när han sitter bredvid. Och det är meningen att ditt hjärta går sönder när han kysser någon annan.
Det blir så när man är olyckligt förälskad.
Det finns inget att göra åt."
Men älskling, vi ska alla en gång dö
Ja, som sagt. Gårkvällen var sådär lagom underbar.
Jag vill uppleva den igen, igen, igen.
Och ja, Mannen i den vita hatten var det bästa. Emps och sophie stod och tjöt brevid mig, så bra var det.
TACK! <3
Dagen i skolan var också helt okej. Mysig klass såklart. fter skolan så gick karin, hanna, jag & julia o solade. HEMSKT. Jag hade panik hela tiden, och låg och räknade ner minuterna. Lite färg fick jag iallafall, men usch. Det där med solning är ingenting för mig.
I'll take it back
Jag är så himla glad över att jag gick ikväll, för det var verkligen otroligt.
Nöjd andréa! Tänk att jag faktiskt tänkte låta bli att gå.
Sovmorgon imorgon, ja vilken tur jag har. Men nu är jag supertrött.
Mina ben viker sig under mig, fötterna värker, huvudet dunkar, öronen sprängs,
halsen svider- men det var det värt!
underbara värmande känsla.
k e n t
Nu börjar jag känna av stämningen
Amelie
vara Comptine d'un autre ete-l'apre, ur Amelie från Montmartre.
På något sätt så känns den så rätt.
jag skulle så gärna vilja kunna spela piano. Det är riktigt charmerande!
Och så skulle jag vilja kunna franska. Det låter väldigt vackert.
Ohoj vad det är mycket man vill här i världen, men så lite tid.
And tonight I'm telling you honestly.
Jättehärlig dag idag faktiskt. Karin, Julia och Hannan svek dock carro och mig idag och vi lämnades ensamma. Men vi klarade det hela riktigt bra. Vi var väl bara en si så där 16 stycken idag, och det var faktiskt ganska skönt för omväxlingens skull. Annars så var kära klass 9b ganska bråkiga idag. Fast såklart så måste man ha sådana dagar också.
Kent imorgon förövrigt. Än så länge så ser jag inte på det så himla positivt. Men det kommer nog att ändras till morgondagen, med lite tur.
Det är bara synd att du inte har varit med den senaste tiden och sett hur jag har utvecklats (och tvärtom). Du var ju endå alltid den som trodde på mig allra mest (mer än vad jag själv gör). Du förstår varför jag brinner för det, och det är det fina med det hela. Och nu? Ja, nu undrar jag bara vart du har tagit vägen.
And over the seas.
Kanske vi slipper alla sura miner och dystra tankar i
forsättningen då?
Nu är vi ett lag igen. Lycka!
Egentligen har jag ingen lust att gå till skolan imorgon. Ingen lust alls.
Men tyvärr så tänker jag göra det endå. För det första, så
ska jag prata gymnasie med majbritt. Hurra. För det andra så
ska jag och Elin träna imorgon, för hon åker till Thailand nästa
vecka så då finns det ingen tid för sång. Men vilken tur för
mig att jag då har Ina, min räddare i nöden, och vi ska träna tillsammans.
Lite stolt över virre som har lärt sig låten, by the way. Tyckte att det
vore lite snällt att nämna det.
I know it sounds stupid but it sounds about it
Det var inte alls så farligt som jag hade trott, de där nationella proven.
Iallafall inte det första. Stolt över dagens insatts, trots att det inte var alltför lång.
Igårkväll hade jag ingenting att göra, så jag bestämde mig för att göra lite förändringar i mitt rum. visst egentligen hade jag nog behövt plugga- just därför vill man ju bara göra allting annat än det. Det är en vägg som jag nu är speciellt förtjust i- minnenas vägg. Lite lagom töntigt namn, med lagom töntiga minnen. Än så länge är det ett 40tal bilder som sitter uppe, och fler är påväg. Väldigt mysigt! Så när jag for hem med min huvudvärk så fortsatte jag att fixa. Börjar bli ganska bra, men herrejösses vad jag vill ha ett nytt rum- i stan.
Möte med laget sen, man kan ju undra vad Jonas
har på hjärtat nu. Efter mötet är det träning som jag antar att det inte är någon vidare bra idé att jag är med på.
Men jag villvillvill, så vi får la se om jag får min vilja igenom.
Och förresten så var det väldigt fint väder för sisådär en timma sen.
Vårigt och fint! Sånt vill jag gärna ha mer utav nu.
Puss
Like a dream.
Och så som Hallie bor (hon som bor med sin far), så vill jag bo när jag blir äldre. På en stor vingård i kalifornien lite utanför civilisationen, i en stor gammaldags tegelvilla med en jättestor terass som vätter ner mot plantagen. Där ska finnas massa hästar, träd, frisk luft och såklart doften utav alla vindruvor. En jättestor ek måste finnas i närheten, där endast en gammal träplanka som ska föreställa en gunga hänger ner ifrån en gren. Och när jag känner alla bördor som tynger ner mina axlar, så ska jag gå ut i plantagen och vandra i timtal. Bara för att kolla på allt och slappna av och le åt alla världens underbara ting (eller gunga på min gamla med fina gunga). Hallie har ju dessutom sin fina hund Sammy. Såklart man måste ha en Sammy.
Det ska vara sol och varmt nästan varje dag, fast såklart måste det få regna ibland- annars skulle jag sakna regnet något så fruktansvärt.
Det är min dröm.
!
Galet pepp är syster min. Vamos a españa!
hahah, sammanlagt blir vi väl ca. 20 pers då.
lovely
Fast jag ska hålla mig lite till nuet också,
för det är verkligen inte illa det heller.
<3
I take it's no use, that I miss you.
Högst motvilligt slår jag mig ner med hemkunskapböckerna vid mitt skrivbord.
Både prov och uppsatts tills imorgon. Usch, tycker inte om Klara precis.
Kom nyligen hem från Empan efter att ha sovit där med karin, charre och lollo inatt.
Mysiga tjejer och äckliga muffins! Men dom blev fina, och det var iallafall kul att baka dom. och sällskapet kan jag verkligen inte klaga på.
Den kommande veckan är jag väl inte speciellt redo för egentligen.
Nationella prov (som skrämmer slag på mig), KENT på torsdag,
och lite träningar som jag känner mig lite sisådär inför. Men det som
glädjer mig lite är att vi förhoppningsvis bokar biljetterna till españa i veckan.
Och det ska bli så sjuhelsikes jävla roligt!
Oh take me back to the start.
Mysigt ska det bli. Kvällen blir nog inte riktigt som planerat,
dessvärre. Men det blir säkert bra endå. (om någon vill hitta på nått med oss, slå en pling).
Vädret gör mig förvirrad. Våren borde komma snart, istället
är det snöstorm blandat med regn. Hujeda mig.
Jag, Sandra, Bems & Calle (1994).
Mysigt med gamla bilder tycker jag!
I bet you didn't think that they would come crashing down
Som sagt, det blev stan med Sandra idag. Välbehövliga saker inhandlades (tjocka mysiga strumpbyxor, för det är så fruktansvärt kallt ute) och lite sådant. Även klänningen till höger fick följa med mig hem. tycker om den. (snyggt med också kamerabandet, jag vet). Varje gång jag åker pendeln hem (som har hänt ungefär 5 gånger i mitt liv) så blir jag ganska nervös. Jag har fortfarande ingen aning om hur man gör. Tråkigt nog så måste jag åka den varje dag sen nästa år, vilket jag absolut inte ser fram emot. Men än så länge har jag sandra som visar mig hur.
Resten känns lite sisådär, faktiskt. Inge vidare bra.
Fan också
