Hjärtslag i otakt

Som sagt, det blev stan med Sandra idag. Välbehövliga saker inhandlades (tjocka mysiga strumpbyxor, för det är så fruktansvärt kallt ute) och lite sådant. Även klänningen till höger fick följa med mig hem. tycker om den. (snyggt med också kamerabandet, jag vet).

Varje gång jag åker pendeln hem (som har hänt ungefär 5 gånger i mitt liv) så blir jag ganska nervös. Jag har fortfarande ingen aning om hur man gör. Tråkigt nog så måste jag åka den varje dag sen nästa år, vilket jag absolut inte ser fram emot. Men än så länge har jag sandra som visar mig hur.






Resten känns lite sisådär, faktiskt. Inge vidare bra.
Fan också