En semestervecka i Portugal.
Hyra hus med fina familjen, äta upp hälften av all Portugals frukt, bada, mata kattungar, kolla fotboll på torget med en drink i handen och spela volleyboll är i princip vad veckan bestod av. Precis så som semester ska vara.
Att vänta.
Det här med att ha tålamod. Det är någonting som jag verkligen inte har och i dagar som dessa är det frustrerande. Sommaren och allt vad det innebär kan inte komma snart nog. Jag vill inte gå och vänta på att flädern ska börja blomma så att vi kan koka saft, jag orkar inte vänta på att vattnet i Järnlunden ska bli varmare så vi kan åka ut och bada bland klipporna. Jag vill inte vänta på att det ska bli tisdag så att vi äntligen kan åka till Portugal och ha riktig familjesemester, jag orkar inte vänta på midsommar och på att få träffa alla mina bästa igen. Samtidigt kan jag inte heller vänta på att få åka tillbaka hem till Göteborg (efter en dag i Linkan) för att få vara ledig tillsammans med finaste klassisarna. Kan inte allt fantastiskt börja hända nu istället? Jag längtar ju så förbaskat mycket.
En sommarkväll förra veckan där jag fick vara med mina tre allra bästa samtidigt. Just då kunde livet inte vara så mycket bättre.
