Soon those merciless lights will explode
HUR MAN ÖVERLEVER
man gör. Antar att vi får lära oss själva, hitta egna sätt
-tillbaka till verkligheten
You don’t deserve to be lonely
finaste pojkvän. Han är bra mysig, han.
Annars så känns det som att allting är som det ska.
Lite på sniskan, men det är väl så det ska vara som sagt.
När en pusselbit är på plats faller någon annan.
Men det är helt okej ändå. Trots allt.
"Jag vet att jag hellre upplever allt det här än ingenting alls. Det får mig åtminstone att känna att jag lever"
PRECIS SOM STJÄRNHIMLEN
satt mig lutandes mot den med händerna för ansiktet och gungat
fram och tillbaka och undra;
hur i helvete kunde det bli så här
Men jag har min stjärna på himlen och en värmande-lugnande-trygg famn.
och jag har två hjärtan istället för ett. Det hjälper mot allt,
och vid närmare eftertanke så känns allting som bortblåst.
Du gjorde mig hel igen
Home is where your heart is
WHEN I FALL, NO ONE CATCH ME
Dagens jobbigaste var när jag gick upp imorse, klädde på mig,
sminkade mig och åt frukost-
för att 10 minuter senare upptäcka att jag hade feber och
att det inte alls bara var vanlig morgontrötthet.
Irriterande. Det tog på krafterna nästan lika mycket
som när jag upptäckte att pappa hade ätit upp min glass
jag brinner för dig
för inte en enda person i hela jävla världen
kan få mig att nå dessa höjder
Bara du
JUST MY LUCK
Jag lovade en fin vän till mig att för en gångs skull lägga ner lite tid
och skriva något. Kanske inget vettigt eller nödvändigt eller storslaget,
men bara något. Och så självklart fungerar inte internet som det ska.
helvete.
FÖDELSEDAGSBARNET
ett två tre
The words are slipping away from me, my head and my mouth
And still I refuse to throw them away
A dreamy day of day dreaming of you
I måndags var jag och Karin i Stockholm. Grymt mysig dag med kakan. Efter det så bodde jag hos Sandra i fyra dagar eftersom att mamma och pappa åkte till Sälen. Sandra och jag hade våra tvister ibland men det löste sig fint. På torsdagsmorgonen kom Linis med familj och hämtade mig kl 8.10 och så åkte vi till Sälen. Så. Nu sitter jag här, ska till affären och köpa våffelsmet!
Där har ni anledningen till att jag har varit frånvarande.
Puss.
And the sound of your heart. It’s the most significant sound in my world
Att träna med Karin blir inte riktigt att träna. Det blir mest trams och prova på alla maskiner som finns. Fast det är ju bättre än att ligga i soffan och svälla, så att säga.
Inte heller speciellt nödvändigt att pappa köpte ny bil idag. Tydligen räcker det inte med de sju vi redan har. Däremot kan den komma till användning nu när jag äntligen fått mitt läkarintyg och får börja övningsköra på riktigt.
15 dagar kvar till min födelsedag, lägg det på minnet.
