Hjärtslag i otakt

"I would stare at the grains of light suspended in that silent space, struggling to see into my own heart. What did I want? And what did others want from me? But I could never find the answers. Somtimes I would reach out and try to grasp the grains of light, but my fingers touched nothing."

Jag tror inte att drömmarna kommer att överleva den här vintern.

Nysnön hjälper lite mot all prestationsångest & jag försöker göra det bästa utan dagarna.
Men jag är ganska ensam. Gång på gång blir jag övergiven av min familj och jag kan inte komma ihåg senast vi delade en måltid tillsammans. Som lite plåster på såren för det fick jag en present i form av en iPad och det sa bara poff, så var jag inte lika ensam längre. Nu ska vi spendera lite tid tillsammans, min iPad och jag. Vi ska baka inför finfrämmandet som kommer till mig ikväll!

Och en liten annan sak, Harry var ok medans Håkan var alldeles underbar.

Jag är helspänd, jag har längtat länge efter ikväll; Harry Potter dags!
Den lilla nörden i mig har skruvat sig hela veckan, äntligen.

Går på högvarv hela tiden när hela min värld är vit.
Jag behöver inte gömma mig innanför skalet längre.

Hur plockar man upp bitarna från ett gammalt liv? Jag kommer inte ihåg vad det var som fanns där som höll mig kvar. Vad var det som fick mig att gå vidare?