I wish that you knew when I said two sugars, actually I meant three
Elliott Smith.
Jag är kär i våren
Ja jag är kär i kvällarna
Vårskriken dånar
We're not in wonderland anymore Alice.
(valborg=överskattat?)
Det sista våran lärare sa till oss idag var "sup inte för mycket imorgon", som om att det var självklart att alla skulle göra det. Är det bara våran klass som är sån, eller dricker verkligen alla på valborg? Verkar som det senare alternativet. Så håll hårt i hatten och akta er för trottoarkanterna. Och låt oss hoppas på en fin morgondag.
En stor stjärna till dagens bästa, Nariman. För att hon jämt och ständigt får mig att känna mig så jävla bra.
Nej nu ska jag träffa Mattias! Ha en fin kväll.
i'm already somebody's baby
you don't deserve to be lonely
but those drugs you got won't make you feel better
pretty soon you'll find it's the only
little part of your life you're keeping together
i'm nice to you, i could make it through
that you're already somebody's baby
i could make you smile if you stayed a while
but how long will you stay with me baby
joseph szabo
Well, i almost forgot it was twilight
fem tusen fjärilar har släppts fria i min mage.
sida efter sida kladdar jag ner fullständigt ovettiga ord,
försöker få dom till meningar men det hänger inte ihop. inte det minsta
jag snubblar över bokstäverna som fastnar vid tungspetsen.
dom kommer inte längre än så
kanske det inte behövs heller. det behövs inte mer än så
skuggor och stoft.
(pussar i tusenfalt)
I wish you couldn't figure me out
i wish you thought i was the reason you are in the world
i wish i was your favourite smile
i wish the way that i dressed was your favourite kind of style
i wish you couldn't figure me out
But you always wanna know what i was about
Han samlar drömmar i fickan
Bems och Kakan är favvisar.
Vi somnade under stjärnorna igår. Det var fint. Några timmar senare vaknade vi upp av att sandra kom hem med hamburgare till oss mitt i natten.
Så man kan ju säga att Sandra också är en favvis.
Uppdatering om någonting totalt ointressant kommer nog senare.
Kanske. Puss
Sockerläpp
Igår hade vi besök utav några av vår stads allra härligaste pojkar (och emma). De lämnade oss i förmiddags någon gång efter ett minst sagt trevligt dygn. Sedan for kakan och jag in till hjulsbro för att kolla fotboll, där bland annat min mattias spelade. Där träffade vi också på annie, madde, lisa & co. Kul så länge det varade, helt enkelt :)
1. niels tar sönder pipan
2. niels lagar pipan
3. lycklig lax-niels
"monsterdricka är livet"
gabriel "stekarn" persson
puss!
Finaste jag vet.
Allt du ser har ett värde utan ord
lillasyster & storasyster.
Och såhär såg det ut efter skolan idag:
Karin
Pausan och jag kramas
Mandy och Michelle
Jag och Michelle
Mandy
Högen.
Ni är så fantastiskt bra.
The second star to the right shines in the night for you
to tell you that the dreams you plan really can come true.
you will listen to clocks tick and wondering if time is going to heal the wounds in your heart
Det blev en promenad in till stan med Carro, Hanna och Victor efter skolan. Promenerade en bit, hittade en tydligen bortglömd plånbok, gick och köpte glass osv osv. Så äntligen när jag kommer hem (sliten och trött som jag är) så såg jag fram emot att få bara vara ett tag. Men nehej, precis när jag satte foten innanför dörren så plingade det till i mobilen. "vi ska till niels" stog det. "Jaha." Jag hade väl ingen talan i saken, så jag for till emma och därefter så skjutsade hon mig på moppen (kan ni tänka er, och jag lever fortfarande) till niels. Det var väldigt trevligt med glada pojkar. Visst försökte vi få med eken påvägen, men förgäves.
I stora drag: mycket härlig dag.
Och jag såg nyss ett stjärnfall. Även fast det var över på ett ögonblick så var det vackert. All himmel jag kunde se runt omkring bara lystes upp för några sekunder. Otroligt fint.
Jag var sprallig idag.
Hey sugar, take a walk on the wild side
Solen är som ett lyckopiller. Har ni märkt det? På mig fungerar det utmärkt iallafall. Jag kan inte minnas sist jag mådde så bra som i helgen (säkert inte så värst länge sedan, men mitt minne är inge bra alls). Idag har hela jag lyst. Det är ju vår, så hur skulle man kunna göra något annat än att lysa? Och så här frammåt kvällen så mår jag alldeles förträffligt bra efter ett rätt så jobbigt träningspass med kakan.
Jag ska leva på den här helgen resten utav månaden (speciellt eftersom min man åker iväg under valborg och det känns lite trist). Tur för mig att jag har mina bruuudar då!
Ikväll så spelar jag mest Lou Reed, Manu Chao och lite annat gott och blandat. Om jag nu körde med det här "dagens låt" så skulle det vara just den, Walk on the wild side.
Vad jag bryr mig om nu, är att från samma säng Lyssna till samma regn
Det måste ju endå betyda något. Fantastiskt
Vad jag bryr mig om är att se i slowmotion
hur du går sönder inuti
så som jag gjorde det
vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Utan dig skulle dagens sinnesrörelser bara vara flagor från förr
puss puss puss o godnatt
A dreamy day of day dreaming of you
Idag är jag lycklig. Extra lycklig. Jag vet inte riktigt vad det kommer ifrån, men jag tror att vädret har någonting med det hela att göra. Och klassen. Jag älskar klassen. Det kan också vara glassen efter skolan med elin, ina, karin, carro, hanna och julia som gjorde susen. Vetskapen om att en fin helg väntar kan ju också vara ett bidrag. Tills det är dags för mig att åka och kolla på hockeyn med tjejerna så ska jag sätta mig på min balkong med ett täcke och läsa någon fin bok med Håkan i bakgrunden.
Ha en fin kväll vänner.
Jag tror jag är gjord av det."
Det tar slut från kyss till kyss
Och även idag ser vädret ut att gå min väg. hoppas att ni har lagt märke till det, såhär på morgonkvisten. Efter skolan idag ska jag nog ta en glass med Elin och Ina tror jag. Inte helt fel, inte det minsta.
(tusen pussar till världens bästa vänner!)
And I scream from the top of my lungs What's going on?
Idag fyllde min mormor 80. Kan inte riktigt tänka mig att hon är så gammal. Själv tycker jag att hon ser ut som 65 (smicker smicker). Så vi var ute och åt med henne idag. Det blev en ganska stor aning tråkigt för mig när min syster lämnade oss för att gå och dansa loss på Skylten. Men det varade inte länge, då vi åkte hem igen och jag åkte till Mattias. Så nu är jag precis hemkommen och ska sova. Det har helt enkelt varit en sådan där väldigt mysig dag. Ikväll är jag lycklig över att jag har sovmorgon till 10.20 imorn. Som min kära vän empan skulle sagt: VÄRT
När alla löften klingar falskt
När jag blir stor, och nu menar jag sådär riktigt jättestor och bor i ett eget hus, så ska jag ha en massa fina blommor överallt. I trapporna, på tapeter, kuddar, osv osv. Jag planerar också min fina trädgård. Ni får la komma förbi mig om en sisådär 20 år, så ska ni få se vad jag har lyckats med.
Och jag antar om att jag inte är ensam över att vara frustrerad över första perioden i hockeyn ikväll? Nej, jag tänkte väl det. Vad domarna än säger så var det första bortdömda målet inne. Jag skulle spottat på dom om jag var där. Äcklig och elak är jag, jag vet.
Dagen borde ha varit underbar. Istället är jag så arg att mitt huvud bubblar över av ilska, och jag kan inte förstå hur allt helt plötsligt har blivit mitt fel. Hur långt över gränsen har man gått om man beskyller någon nära för att ha begått ens egna misstag? Alldeles för långt tycker jag. Skärpning. Ta dig samman och visa att du är man för tusan. Om du inte klarar av det, ja..... Listan med besvikelser är oändlig. Du förvånar mig inte ens längre
16!
Inte så stor skillnad må hända, men det känns lite bättre.
Som 16åring är det mycket saker jag förväntas klara av (däribland moppekortet).
Tack för alla fina sms, och alla grattis jag har fått idag. Känns toppenbra.
Mormor min är här, och vi har nyss bakat tårta. Väntar på farfar & farmor och
farbror, faster och kusinerna nu. Vi ska kolla hockeyn och äta tårta och leka och bara ha det allmänt supertrevligt. Nemen titta där, nu kommer f&f.
Ciao!
This one is for you.
Nu behöver hon stöd, och jag ska bannemig ge henne allt stöd jag kan och hjälpa henne. Det får inte gå så som det gick för mig
<3
Om jag var tio år yngre skulle jag inte behöva dig längre
Härliga dag! Skolan var väl toppen, om man bortser från idrotten (jag har alltid en sådan jäkla otur) då jag drog på mig en skada i knät, inte förvånad för mina knän fungerar aldrig som dom ska och jag har lätt för att få skador på dem. Haltade runt halva dagen istället, men vad gör det när solen skiner. Efter skoldagen tog jag bussen till stan där jag tänkte fördriva en timme eller så på att bara strosa runt för mig själv. Men den planen sprack såfort jag klev av bussen. Då upptäckte jag att jag hade glömt min iPod (sorligt) plus att jag stötte på Madde, Klara & Eken så vi gick och fikade en stund. Sedan fortsatte jag min vandring själv, inhandlade 2 kuddar och bröd för alla som är intresserade.
Möte ikväll med laget annars. Inte för att jag har någon lust med det, nu när jag är 99% säker på att det är slut för min del. Får la se.
Och imorgon fyller jag år! Glöm inte det kära vänner. Det firas med den lilla säkten + tårta. Och i helgen blir det nog fiesta för det. Så ser planerna ut.
(Bilden är från thailand, 1998. Några dagar
innan min födelsedag. Tjoho)
Jag är inte arg, bara jävligt förvånad & besviken. Vänner ska ju vara vänner, eller?
Det är inte rätt. Jag tycker inte att det är rätt. Överdriver jag, eller är det bara mitt förflutna som spökar?
Solregn
Åh mitt underbara regn. Och vi fick även sol idag. Jag är glad.
Allt är mer än tillräckligt nu.
Jag känner mig tillräcklig
Jag hittade den sista pusselbiten. Äntligen så hittade jag den
Hur vi (jag) har börjat tappa greppet om verkligheten
Varför kan jag aldrig förmå mig att säga alla de saker jag vill säga?
De tär på mig. Hjärnan sprängs nästan av alla överflödiga tankar och minnen.
Jag börjar tappa greppet om verkligheten, för se jag har alldeles för länge levt i en värld av drömmar. Det är inte bra att drömma, och glömma att leva. Hur går man över? Det löser sig, det gör det alltid. Verkligheten är hal, ungefär som tvål. Det är svårt att få ett bra grepp om den. Att ha full kontroll över verkligheten är något som jag tror är näst intill omöjligt. Men sålänge som vi iallafall har lite koll på vilka vi är och vad vi står för, så tror jag att vi kommer att klara oss alldeles utmärkt.
All kärlek går till er.
Louis Louis, they shot all the poets
Vilken händelserik dag. Eller hela helgen har varit det. Vi har vunnit några matcher, förlorat några och kommit lika nån. Vi hänger inte läpp för det, för detta var minsann lika kul som alla andra år.
Dagen idag började med en relativt tidig match, om man frågar mig. Så klockan nio befann jag mig vid rydshallen, likaså mina kära lagkamrater. Ingen bra match alls, och jag trodde att jag skulle explodera några ögonblick utav ilska. Men matcherna rullade på, och det blev en tredje plats för oss till sist.
Vid halv fyra for jag till karin, och vi tog en promenad till Ekhomlen först. Åt glass i det fina vädret. Där träffade vi senare på Madde, Josse, Mandy och Simone. Väldigt nedstämda och tårögda var dom, för Simones moppe hade blivit stulen. Inte kul alls. Stackars lilla simpson.
Promenaden fortsatte, och sen blev det t-bryggan med Mattias och Adam någon timme eller så, innan kakan och jag for in till fitness med våra mödrar+min syster för att träna. Höhöh...... den träningen var ju nödvändig.
Nu ska jag fortsätta planera det som jag höll på att planera innan jag började skriva här. Vad det nu var för någonting.
Me gustas tú
(1 år sedan. saknar Dreset)
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
Sista man gör med laget då. Känns skit. Fy bövlar vad de här 4 åren har gått fort
tillsammans med er. Ni är toppen
Efter matchen for jag snabbt som ögat till mormor och duschade, innan det bar
av för ännu en kväll med tjejerna hos karin. Att empan och jag är ena riktigt sorliga jävlar (endast pga lhc. eller?)
är en helt annan historia, men allt fixade sig med lite glass. Fin kväll var det iallafall, och jag var så glad när jag kom hem till min säng.
Väskan packad inför ännu en heldag med innebandy, så nu är den ganska tung.
Nu ska jag iväg och spela match. Håll tummarna för mig!
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Jag tycker inte om förändringar, inte alls. Har aldrig gjort, och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Jag vill kunna ha koll på saker och ting. Och hur ska jag kunna ha det när allting förändras hela tiden? Visst måste allt förändras någon gång, men i måtta tycker jag. Lite åt gången, det är okej. Men inte att allt faller som en bomb, precis på samma gång. Inte som det här. Den här jävla bomben kommer att ödelägga allt.
Fan, det här förstörde min dag. Min fina dag
Efter helgen är allt över
Dancing in the moonlight
Jag klarar inte av att se matcherna. Jag och mina nerver alltså, jag blir alldeles för orolig. Fast idag kollade jag. Olidligt.
Så dagen har ju varit ganska smått underbar. Skolan, hockeyn och ja.... allt. Fick tillbaka engelskauppsattserna idag, och jag är nöjd med mitt mvg. Även fick jag mvg på någon annan engelskagrej (vad det var vet jag inte, men glad är jag endå). Och så fick jag tillbaka svenskanationella-resultaten. mvg och vg+. Hyffsat nöjd med det också, men jag vet att jag kunde ha gjort det så mycket bättre. Och lite extra glad blev jag när Dessi sa att det ser ljust ut för mig angående eng.nationella. Så jag hoppas och tror att jag får mitt mvg. Återstår att se.
Annars så är det träning imorgon. Sista innan floorball games. Det känns jäkligt bra faktiskt. Tummen ner för att vi har första matchen halv åtta fredagkväll, o att jag efter det ska hem till karin med tjejerna i guess. En aning slutkörd, med andra ord. Lördagen blir festlig. Käka på stan med laget ett antal gånger, matcher, och sen tror jag att planerna är spikade inför kvällen. Dock har vi match klockan fem, men äsch. Bättre att komma sent än aldrig.
Oj sicket tråkigt inlägg. I'll make it up to you någon gång.
2 månader kvar!
Och jag vet att allt är falskt och bedrägeri
Nä, idag lyssnar jag på Kom Igen Lena på högsta volym i min iPod, dricker saft, pluggar biologi imellanåt och väntar på att hockeyn ska börja. Det är ganska härligt faktiskt, om man bortser från biologin.
Vi intalar oss att verkligheten är bättre, bättre än drömmar. Är den det?
Jag tror det. Jag tror verkligen det. Jag har nog tillochmed bevis.
Det gör ont att veta men lika ont att undra
Positivt: febern försvann igår och har inte kommit tillbaka än. Tjoho!
Men lite har det hänt idag iallafall. Min kära lilla farfar fyllde år (kanske en sisådär 78?) så jag följde med mamma, pappa och mormor ut till landet. Åh se så glad jag blev, mina favoritkusiner var ju där! (heh, bara för att jag har så många att välja på menar jag....). Men vi hade några riktigt trevliga timmar. Tycker synd om Joar som har ögoninflammation dock. Krya på dig lillen!
Mia och jag fick fnatt av något slag och tömde huset på mat (fast egentligen letade vi efter köttbullar, för farmors köttbullar är nog världens godaste. men nehej. Glass fick duga). Efter landet-vistelsen for jag till träningen. Det var härligt, enda tills jag nästan avled av smärta. Dum idé alltså.
"Men det är inte bara tanden som är lite bakom, hela andréa är ju lite bakom flötet!"
Man bara måste älska släkten. Visst är den väldigt liten, men endå den allra bästa.
You feel it runnin' through your bones
Denna dag (som inte varit speciellt ansträngande då jag har varit hemma med mjälthugg) känns lite tråkig, så jag ser fram emot hockeyn ikväll. Och så är det fint väder nu igen. Jag kanske ska ta mig en promenad såhär i min ensamhet. Vore skönt, då jag blir alldeles för sprallig och jobbig när jag har varit stillasittande ett tag.
Denna vecka bjuder på både biologiprov och so-prov. Egentligen har jag också match ikväll men det gick ju åt fanders nu. Men till helgen, då jäklar! CUP. Linköping Floorball Games som vi så länge har väntat på. Spelar alla matcher inne i stan (Vasahallen) så kom och kolla för 17! Vi tackar inte nej till lite extra stöd. Vi får hoppas att de matcher vi spelar går bra, så vi får köra finalen i sporthallen inför alla lag. Det vore stort.
Nu ska jag försöka rycka upp mig och ta tag i pluggandet. Eller inte.
Ciao!
Sing this song when dark clouds cover the sun
Jag vill inte ens tänka tanken på vad som skulle hända om jag inte hade dig Karin Grodzinsky. Jag hade nog exploderat för länge sen.
Annars har det inte varit mer än att jag har legat under mitt täcke hela
dagen och inte velat komma fram. Ibland kan det vara ganska behövligt. Ibland inte.
Nu exploderar min hjärna istället. Och febern är tillbaka. Tjoho så kul.
Ni är inte så värst välkomna, sömnlösa nätter
bild: the cherry blossom girl
Don't chase misery
Efter Anders Göthbergs tragiska bortgång så har hon blivit lite besatt av Broder Daniel igen. Det är som att hon har gått tillbaka 4 år i tiden, då hon hade stort hår, pins, färgglada armband och randiga tröjor (tack gode gud för att den tiden är förbi). Men även jag (som aldrig riktigt varit något BD-fan)
känner mig lite ledsen över det hela och känner sympati för alla som verkligen lider av det. Synd bara att det krävdes ett liv för att få människor att lyssna. Jävligt mycket synd. Det fick oss att börja tänka lite igårkväll. Ingenting är säkert
Men det visste vi ju redan
Not really necessary
jag vaknade en morgon, från en dröm jag hade
jag drömde att jag kunde sjunga, men det kan jag inte
jag gick ut en kväll, för att känna lukten av våren
för jag trodde att jag kunde känna igen, men det kan jag inte
universum är ett monster, men det har sparat dig och mig
och jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre
ibland är en dröm det finaste man harI can't stand to see the morning come while the evening rain's still falling
Jag är glad över att fredagskvällar med fredagskvällsfikande med vänner finns.
Speciellt mina speciella vänner som jag det senaste halvåret har spenderat nästan
varje helg med. Dom är fantastiska.
Jag är glad över att det finns jordgubbsmilkshake (som emma äntligen har fått mig att gilla) Också glad över att jag ikväll fick en ny diabetes-kompis
Glad Andréa! Har aldrig haft någon manlig vän med det förut.
Men jag är nog gladast över Charremans underbart idiotiska tänkande
Fast egentligen så tror jag inte att hon tänker alls
All kärlek går till er.
Det var här någonstans jag tappade bort mig själv.
Jag tror att Amanda klämde ur sig det finaste jag har
hört denna dag när hon sa såhär till mig
"Ni kompletterar verkligen varandra så himla bra.
Det bara syns hur perfekta ni är tillsammans"
Amanda, du är en pärla och det vet du.
Annars är det enda taskiga med dagen att min arm har gett upp nu (igen).
Blä för att jag måste ha stödet igen.
Adjöken fröken
Ingenting är egentligen särskilt högtidligt eller glamoröst.
Jag kan inte riktigt greppa känslan. Obeskrivlig egentligen.
Den är fantastisk, pirrande, hemsk, spännande,
dyster, dallrande, konstig, finurlig, smygande,
en aning irriterande, mysig, busig, ovanlig och
alldeles alldeles underbar.
För om du gör det kan allt annat få vara hur bäckligt som helst.
Det är ditt enda ansvar, ditt enda uppdrag och din enda möjlighet.
Ingen annan än du själv är skyldig att göra dig lycklig.
Det är svårt. För dom som inte lyckats blir fulla av avund och gör allt
för att du inte ska kunna älska dig själv.
Dom ger till exempel ut tidningar med perfekta människor i för att få
dig att inse att du inte duger. Dom tar vara på ditt tvivel och använder
det.
Men lika lite som du är skyldig dom lycka är du skyldig till deras olycka.
Du har bara dig själv och ditt enda uppdrag är att vara du.
Om du inte lyckats förut kan det vara en strålande bra årstid att börja på.
Livet är en ensam-grej. Allting har ett slut. Påsklovet har ett slut, sommaren,
en bra film har ett slut. Och när det är över är du ensam igen.
Då och då är du ensam.
Det enda du kan komma tillbaka till är ensamheten och du måste älska den.
För om du gör det kan allt annat få vara hur bäckligt som helst.
lw
bild: the cherry blossom girl
Det är bara ett av tusentals sätt att se dig på
Haha, ja annars är det ett jädrans bra skämt. Skojjig kille.
Dagen har spenderats med Madeleine. Vi satt också barnvakt
ett tag åt världens kanske gulligaste (och blygaste) unge.
Och jag ska försöka förbereda mig inför morgondagens svenskaredovisning
med victor. Ojoj hur ska det här gå kan man fråga sig? Kanske inte världens bästa par att jobba i, ty både virren och jag är nog lite halvsnurriga. Äsch vi får improvisera så gott det går.
Jag minns dig som en stjärna, en saga, en sång
maskätet kadaver. Det finns inte det ringaste livsgry i mig."
Jag är så glad över att vara tillbaka
Jag är så otroligt glad över allt
Read my lips
Äntligen fungerar bloggen igen. Det har varit lite dystert att inte ha någonstans att få skriva av sig (om man nu inte skriver dagbok, vill säga).
Helgen var toppenfin. Fredagen var kanon med favvistjejerna här, och lördagen fördrev jag på staden med Empan och Charre. Lördagskvällen spenderades sedan hos Empan med en massa trevliga personer (däribland min kära gamla granne Martin som jag inte träffar så mycket nuförtiden, och min Mattias). Mycket trevligt som sagt. Tack för helgen!
OCh ikväll är jag extra glad för jag får åka till träningen ikväll, jippi! Så all min energi går åt till att försöka hålla den glädjen innom mig. Visserligen så får jag inte träna helt, men endå. Man tar väl vad man får! Snart är det också Floorball Games, och det är ju lite dystert att laget sviker och vi inte kan vara med. Får se ikväll om vi får spela med småtjejerna. Hoppas hoppas hoppas på det!
Sen så är det bara 16 dagar kvar tills jag fyller år. Charremannen vi får börja planeera snart ;) Heh kul inlägg. Men jag har inte mer tid just nu.
Tack o adjö sålänge
