Hjärtslag i otakt

Härliga dag! Skolan var väl toppen, om man bortser från idrotten (jag har alltid en sådan jäkla otur) då jag drog på mig en skada i knät, inte förvånad för mina knän fungerar aldrig som dom ska och jag har lätt för att få skador på dem. Haltade runt halva dagen istället, men vad gör det när solen skiner. Efter skoldagen tog jag bussen till stan där jag tänkte fördriva en timme eller så på att bara strosa runt för mig själv. Men den planen sprack såfort jag klev av bussen. Då upptäckte jag att jag hade glömt min iPod (sorligt) plus att jag stötte på Madde, Klara & Eken så vi gick och fikade en stund. Sedan fortsatte jag min vandring själv, inhandlade 2 kuddar och bröd för alla som är intresserade.

Möte ikväll med laget annars. Inte för att jag har någon lust med det, nu när jag är 99% säker på att det är slut för min del. Får la se.
Och imorgon fyller jag år! Glöm inte det kära vänner. Det firas med den lilla säkten + tårta. Och i helgen blir det nog  fiesta för det. Så ser planerna ut.


(Bilden är från thailand, 1998. Några dagar
innan min födelsedag. Tjoho)







Jag är inte arg, bara jävligt förvånad & besviken. Vänner ska ju vara vänner, eller?
Det är inte rätt. Jag tycker inte att det är rätt. Överdriver jag, eller är det bara mitt förflutna som spökar?