Resfeber.
Det är så otroligt många saker som händer nu, de flesta av dem är alldeles fantastiskt roliga. Efter en alldeles underbar balhelg med mina fina ser jag fram emot ett nytt litet äventyr. Inatt flyger jag återigen iväg med klassen, fast denna gång är destinationen Alanya. Det ska bli så förbannat härligt rent ut sagt även om resfebern börjar smyga sig på nu.
Hur som helst är jag kvitt all gymnasierelaterad ångest fast jag har en känsla av att den snart kommer att ersättas. Äh, den dagen den sorgen. Nu ska jag packa färdigt och njuta av allt det fantastiska som väntar!
Åh.
Hur som helst är jag kvitt all gymnasierelaterad ångest fast jag har en känsla av att den snart kommer att ersättas. Äh, den dagen den sorgen. Nu ska jag packa färdigt och njuta av allt det fantastiska som väntar!
Åh.
Underbara abiturientbal!
Alldeles, alldeles underbar.
Imorgon är det abiturientbal för mig och för resten av alla treor på Katedralskolan.
För första gången någonsin (på ett halvt år) så dör jag inte av nervositet vid tanken på den.
Fast jag kan ju inte förneka de tusen fjärilarna som finns inuti min mage just nu. Åh alltså!
The walls are closing in on you.
En ständig jävla påminnelse om det förflutna som jag bara vill gömma mig för, låsa in i ett skyffe någonstans och glömma bort. Inte förneka den, bara glömma. Jag vill inte få den jobbigaste upplevelsen i mitt liv kastat i ansiktet på mig varje gång jag återvänder hit.
Man blir förälskad i någon som väcker något i en själv till liv.
Jag skulle kunna göra det här för evigt.
Jag kommer tillbaka hit snart igen.
Jag är både lite nervös och spänd. Väskan är packad inför kommande resan till Prag med tvärs-ligan!
Det kommer att bli alla tiders. Nu åker vi!
Cassie.
Frihet/kärlek/glädje
Jag drar in så mycket luft som möjligt i lungorna för att i ett enda andetag byta ut vinterluften där innuti mot den sprudlande våren. Det känns så mycket bättre nu helt enkelt.
I just break sometimes.
