Lucy in the sky with diamonds.

Jag har inte så mycket att säga till om längre. Jag tror att jag har sagt allt jag vill säga, skrivit allt jag vill skriva. Fingrarna kliar inte längre efter att ha varit borta ett tag.


Och det är inte så att allting jag någonsin har skrivit alltid handlar om någon. En förmåga väldigt många människor har; kunna dra förhastade slutsatser. Jag skriver om det som faller mig in. Det kan handla om vad som helst. En känsla som varar i tio sekunder (eller så lång tid som det tar att skriva det). En fin blomma. En bra bok. En snöstorm. Eller en regnskur.

Jag tänker inte försöka hitta svaren på allt längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0