Hjärtslag i otakt

Knappar tyst (och lite desperat) in det enda nummret jag kan utantill, det som jag ringt tusen och en gång bara för att få höra ett välbekant lugn. Men jag vet inte vad jag ska säga längre. Alla ord känns som bortblåsta och jag kan inte koncentrera mig. Det ständiga ekandet; VAD GÖR JAG NU?

Ge mig lite vår och den hand som passar i min.