Hjärtslag i otakt

Som jag har längtat. Nu är det äntligen höst, vilket innebär årets mysigaste månader. Månader av tentaskrivningar, tända ljus, alldeles för mycket dyrt skolkaffe, grytor och regn. Det verkliga livet helt enkelt. Sommaren är alltid som en fin dimma, att kunna göra precis vad som helst när som helst. Det känns inte som det är på riktigt på sommaren, livet alltså. Det är alldeles för mycket rosa moln för att jag ska kunna tro på den verkligheten. Men nu så. Nu känns det som det brukar igen. Och det är ju egentligen så himla snett, att behöva tänka att det inte är meningen att livet ständigt ska vara som en solig sommaräng i full blomster. Jag måste nog börja tänka om, tänka rätt. Och göra rätt.