That smile that i've lost, well i've found somehow

De senaste dagarna har gått i slowmotion. usch för det.

helgen kommer nog bli mysig. om planerna håller, såklart. söndag är det match iallafall. men fy farao, jag blir bara sämre och sämre medans alla andra blir bättre och bättre (med undantag från vissa, som aldrig tycks lära sig). söndag, 16.45 i lambohovshallen. vi behöver peppning, så kom gärna!

igår så träffade jag iallafall emmsan på katedral! det gjorde mycket för mitt humör, som genast steg till max. så vi gick omrking och tittade lite tillsammans. men nae, för mycket information på för kort tid kom vi fram till. försökte få emma att tro att matematik och fysik var hennes grej, men utan framgång. det lutar visst åt sam för hennes del också. och jag hoppas innerligt att vi till slut hamnar på samma skola. förhoppningsvis folkunga.

nej nu kallar tv:n. kanske iallafall. är alldeles på tok för trött för att göra någonting annat. lite tur att jag ska till sjukhuset måndag morgon, slipper halva dagen på paron (y). nej fy så jag säger.
puss då


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0