Hjärtslag i otakt

Rädslan förstår mig mer.
Attans. Jag tror jag glömde något.
Som en gammal vän
 

Jag antar att det är nu det börjar på riktigt. Men jag har aldrig riktigt tänkt
så långt. Det känns lite skrämmande faktiskt. Egentligen så är det nog
ganska logiskt, om du frågar någon annan. Enligt mig är det magiskt men samtidigt
en aning skrämmande. Fast dock på ett bra sätt.
Om någon hade sagt dethär till mig för ett år sen så hade jag bara skrattat dem rakt
upp i ansiktet och sagt "ni kan inte ha mera fel". Jag antar att jag får skratta åt mig själv.
Löjliga jag.

Känslan just nu kan inte beskrivas. Jag har aldrig längtat mer och mindre efter skolan på
samma gång. Jag kan knappt vänta tills jag får träffa mina vänner. MINA vänner, som alltid tar hand om mig, ser efter mig och ställer upp. Vi ställer upp för varann. Vi tar hand om varann. Ni skulle bara veta hur glad jag är som har just er. Ni är för bra för ert eget bästa, egentligen.