Hjärtslag i otakt

Oscar är dagens lycka.
Trallade runt i staden med empan, karin och virren efter folkunga. Vi bestämde oss för att gå och äta. Högst förvånad, men totalt lycklig sprang jag över gatan för visst hade jag fått syn på min oscar. Han är en vän jag värderar så högt efter alla år han stått vid min sida. Det var härligt att se honom! (eftersom tråkigt nog så ses vi ungefär 1 gång i halvåret?). Även Adam gick med honom, men det missade jag eftersom jag inte känner igen honom längre.

For tillbaka till skolan för att vara med på svenskan och elevensval. Och musiken gick bra, även fast jag är genomförkyld. Beklagade mig lite hos Torbjörn, men jag sjöng för honom endå sen. Sammanlagt sa han att jag behöver ungefär 100kg självförtroende, för allt hänger på mig och det vet jag.
Efter det blev det att åka in till staden igen, ty jag skulle klippa mig. Tja, jag är mörkhårig igen.


Och så längtar jag till helgen, för lördag kommer bli en riktig brakardag! Synd bara att så många utav tjejerna åker till sm, blir inte riktigt samma grej då.