Ett fall tillbaka är alltid ett bakslag

Det tär på mig. Det tär på både själen, hjärnan och hjärtat.
Att alltid gå runt med samma gamla sten innom sig. Att ens säga ett knyst skulle
få allting att brinna upp, det är otänkbart.
Jag bannlyser alla taknar som kommer för nära
Alla händer, ord, läppar och ögon
Det kanske är något jag inte klarar av

Orden kryper tillbaka, blickarna fäster sig någon annan stans 
långt borta bara för att slippa se
Nej nu glömde vi allt på en minut.


fan vad jag älskar dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0