Hjärtslag i otakt

Skola, träna kåpan, hem, träna gym, hem och nu är jag här- redo för att göra läxor. Nej, det där var inte alls sant. Jag är aldrig redo för läxor eller skolarbeten över huvud taget. Den här veckan verkar bli sådär precis lagom härlig. Nästa vecka är jag däremot väldigt skeptisk mot(?). Dans i cupolen, med bland annat Linghem. Efterlängtat? Nehejdu, inte alls. Så jag ska prata med Bea, och be på mina bara knän om att få slippa det. Hon kan ju inte säga nej. Eller? Hon kommer att förstå. Visserligen vill jag ju se om jag träffar på mina underbara gamla vänner, men å andra sidan..... jag vet inte. Än.
Som grädden på moset så har vi spanska prov nästa vecka. Åh bara för att jag är så himla bra på det. Och bara för att jag verkligen måste plugga om jag vill behålla mitt vg. Skolan kan bara dra åt skogen den veckan tack. Men den kanske inte blir så dum trots allt. Vi får la vänta och se.
Adios amigos!

Och förresten så längtar jag sådär vansinnigt mycket
efter spanien i sommar med tjejera rå. Så jäkla underbart!