Hjärtslag i otakt

Den senaste tiden har alla varit så jävla självupptagna, vet att även jag har varit det.
Men det är inte riktigt det. Det kan ju inte bara vara det.

Det är som att alla andra har nya liv nu, och jag passar inte riktigt in.
Nu syftar jag inte på mina favvisar i klassen, eller det fantastiska "charregänget"
som jag väljer att kalla dem just nu. Det är ju dom som står mig allra närmast nu.
Det här saknar jag:
Jag saknar alla underbara sommardagar med dreset & lisen. Jag vill ha tillbaka
alla galna sommarlov med Lina, och alla härliga kvällspromenader med nariman.
Jag saknar emma & johanna. Jag vill träffa malin. Och jag behöver träffa Alexandra.
Tycker inte om hålet som växer mellan oss.
Vart har ni tagit vägen? Det är jobbigt att alltid ropa, utan att få något svar.