Nothing had changed, but my eyes were blinded by the light

Det känns redan som att jag ska explodera.
tiden här alltid verkar gå långsammare. eller så 
kanske den till och med står still.
Som att jag inte lever när du inte är nära mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0