det är lättare att vara ensam när man är två.

Försöker förgäves att tända brasan i vardagsrummet, utan framgång. Gång på gång slocknar helvetet och lämnar kvar lite aska, men ingen värme. Varför måste det alltid vara så satans kallt överallt? Eller så är det bara kallt för att jag är ensam, för första gången på tre dagar. Jag vänjer mig så lätt vid att ha Mattias varma famn inom räckhåll att jag inte tänker på det. Det är kallt när man är ensam. Och så är det tyst (fast inte hemma hos mig, för jag har en vallgrav runt huset och massvis av folk som springer omkring i trädgården med grävmaskiner osv osv. Men utan dom skulle det vara tyst).

Ensamheten skrämmer mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0