just the sweet pain of watching your back as you walk away.

jag borde veta vem jag är vid det här laget,
men alltid känner jag mig vilsen.
känns lite som en blandning av lykke lis tonight
och tusen osynliga känslor


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0