jag blir kvävd på ställen dit jag brukade gå.

den här satans jävla reparationen av mig själv
tar för mycket tid. jag får samma flashback varje
gång du inte ler; jag vet inte längre.
det helvetesminnet sitter överallt inom mig och jag kan
inte få ut det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0