jag vet inte om den värsta delen är över än.

kan inte komma på någonting alls att skriva. det är som att jag har tappat allt och jag vet inte vart det tog vägen (men antaligen försvann det med alla tårar). kan fortfarande känna kniven i hjärtat och hur lungorna exploderade samtidigt som jag tömdes på allting som fanns inom mig. Du tog sönder mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0