Hjärtslag i otakt

Jag orkade inte ens gå upp ur sängen idag.
Med en syster i Nya Zeeland, en bästa vän i Australien och en pojkvän påväg till San Francisco känner jag mig ganska ensam. Det är alltid dom som fyller upp alla tomrum, all ensamhet. Jag kommer att gå sönder. Jag hatar att gå sönder, att alltid vara så bräcklig.

Jag fokuserar på det positiva: Jag ska spendera hela lovet med mina Sundhstjejer, delvis Sälen, delvis London (8 dagar kvar)!