Det här har växt i mig, åh så länge nu

Idag känner jag mig lite övergiven här ute på landet. Med en syster som åkte hem till Göteborg igår, en far som åkte iväg till Nordpolen på expedition idag, en mamma som stressar genom livet mellan jobb och träning, en valp som tycker att alla andra är bättre lekkamrater än mig, en sjuk pojkvän och pluggupptagna vänner gör att jag känner mig förfärligt ensam just nu. Det kanske är tur att jag också har en massa att stå i, annars hade mitt sällskapstokiga jag gått in i väggen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0