Hjärtslag i otakt

Tid har inte samma betydelse för mig längre. Jag har knappt uppfattning om dagarna som hela tiden försvinner iväg bakom mig. Jag har oändligt med tid så det spelar ingen roll längre, precis så känns det. En vecka sedan vi tog våra väskor och flyttade till Champoluc. En vecka har vi bott i denna underbara lilla by men det känns betydligt längre än så. Och det känns som hemma. Jag är omgiven av nästan alla mina favoritpersoner, får åka skidor varje dag om jag så vill, håller på och lär mig italienska och har världens bästa sambos i en helt grymt bra lägenhet. Jag trodde inte att man kunde vara så här löjligt nöjd. Vill vara 19 år och lyckligast i världens för alltid.